Stuckbemas Historik

Här är lite historia om gips/stuck enligt vad jag upplevt.

1958

Jag började på Johannessons Trummor 1958 i Eds berg. Johannesson hade byggt ett nytt hus på ca 800 kvm där hälften av ytan var grusgolv och den delen var betonggjuteri.
Jag började i betonggjuteriet där vi göt betongtrummor. Varje dag innebar att jag fick lyfta minst 25 ton för hand. All cement, sand och de gjutna materialen samt all lastning /lossning gjordes också för hand. Detta sagt som att förstå utvecklingen till i dag.

1959

Jag började på Johannessons Trummor 1958 i Eds berg. Johannesson hade byggt ett nytt hus på ca 800 kvm där hälften av ytan var grusgolv och den delen var betonggjuteri.
Jag började i betonggjuteriet där vi göt betongtrummor. Varje dag innebar att jag fick lyfta minst 25 ton för hand. All cement, sand och de gjutna materialen samt all lastning /lossning gjordes också för hand. Detta sagt som att förstå utvecklingen till i dag.

1960

Jag tror det var 1960 som jag fick komma ut på byggen som hantlangare på det största arbetet någonsin, Sveriges radios huvudkontor på Gärdet Jag var tvungen att gå med i murarfacket som gipsgubbarna tillhörde. Enligt avtal så hade hantlangaren 27.5% av lönen på den man hantlapgade åt. Jag tog åt mig 7 gubbar plus ett gjutarbete till en Spanjor som monterade hålkärl i alla korridorer ca 1000 m. Ingen av Johannessons gubbar ansågs kunna det arbetet!

Det hade bildats ett A-lag som hade Knut Bedstrup som bas. Knut kom från Danmark och hade en gedigen utbildning som stuckatör och rammakare. Jag fick vara med i det laget som hantlangare men Knut ansåg att jag gjorde rätt för mig att bli fullvärdig medlem i laget. På många raster började Knut undervisa mig i stuckatörsyrket framför allt i formarbeten det var här intresset vaknade hos mig för stuckarbeten.
Jag hoppade av efter att jag svårt sjuk och inte kom överens med Gustav Johannesson.

1965

Jag tror det var 1960 som jag fick komma ut på byggen som hantlangare på det största arbetet någonsin, Sveriges radios huvudkontor på Gärdet Jag var tvungen att gå med i murarfacket som gipsgubbarna tillhörde. Enligt avtal så hade hantlangaren 27.5% av lönen på den man hantlapgade åt. Jag tog åt mig 7 gubbar plus ett gjutarbete till en Spanjor som monterade hålkärl i alla korridorer ca 1000 m. Ingen av Johannessons gubbar ansågs kunna det arbetet!

Det hade bildats ett A-lag som hade Knut Bedstrup som bas. Knut kom från Danmark och hade en gedigen utbildning som stuckatör och rammakare. Jag fick vara med i det laget som hantlangare men Knut ansåg att jag gjorde rätt för mig att bli fullvärdig medlem i laget. På många raster började Knut undervisa mig i stuckatörsyrket framför allt i formarbeten det var här intresset vaknade hos mig för stuckarbeten.
Jag hoppade av efter att jag svårt sjuk och inte kom överens med Gustav Johannesson.

1968-69

1968 sa jag till de gubbar jag gillade att jag kan skaffa arbete och vill starta Eget .
De som kom med skulle få bli delägare.
1969 kom ett förslag av Otto Bergs gipsgjuteri att vi fick köpa Hans bygg-Bema med en anställd. (Bema betydde att ett plåtrör som var ingjutet med gips) Otto själv satt på kontoret och ville vara kvar ett tag till o sköta kontoret o bokföringen.
Det vart att vi blev 6 delägare med 6 viljor.

1976

1976 efter många och ibland brottsliga turer fick jag ta över. Vi var då fyra kvar med en anställd. Marknaden var botten och jag köpte ut tillsammans med Manfred Krusche ut de andra.
Jag undersökte vad som gjordes av stuckarbeten i Sverige 1976. Det fick bli lite av en gissning men inte mer än 150 m.

Stuckaturens genombrott

Stora genombrottet för stucklister kom med att Sergel Plaza byggdes på Brunkebergstorg. Arkitekten var en Värld-kändis som heter Pinto tror jag och den Svenska arkitekten var Malmqvist&Skoog. Direktör för hotellet var Charls De Mari också han en Kändis i hotellvärlden och mycket drivande.

Vi hade byggt vår verkstad i det kommande Arlanda stad. Lokal på 1500 kvm.
Lennart Skoog hade jag arbetat lite med förut. Lennart tog ut Pinto och Charls till oss för att visa vi kunde utföra av Pintos tankar. Det slutade med att vi gjorde ca 70 ton bara i lobbyn.
Charls de Mari hade möten med de stora hotellen regelbundet och gick i god för oss när de skulle förnya sin hotell. Det blev Grand 2000m list, Terminus, osv över hela landet. Så hamnade jag på ett möte hos Volvo som Byggde (Perstorp) på ett möte för att titta om det var genomförbart som en Amerikansk Arkitekt ritat. De hade ett stort möte där jag skulle förklara om jag kunde göra min lilla bit av projektet. Jag satt o lyssnade på dragningen som jag förstag att Arkitekteno Volvo inte var överens vad som gick att utföra. Volvo ville ändra till ett enklare utförande som de kunde utföra. När det var min tur att bedöma om det arbetet jag fått förfrågan på så förklarade jag att det går utmärkt och att jag dessutom inte såg något problem att utföra enligt Arkitektens ritningar. En som vart glad förutom Arkitekten var Per Gyllenhammar. Han kom och hälsade på lite då och då för att se hur det gick för oss och alltid vänlig och intresserad. Han gav oss mer arbeten senare för Volvo o vänner.
De här jobben gav eko inte bara i Sverige utan även i Europa och oss massor av nya arbeten i Ryssland, Tyskland. Luxembourg, Danmark och Finland och Norge. Naturligtvis ligger mycket av tur men vi kunde ta reda på och utföra projekten också.

Det var också ungefär nu vi började att återskapa fasader. Vad jag minns var det Stureplans fasader med Malmqvist o Skoog som var det första o största projekt som gav eko om möjligheterna. När det gäller moderna fasader kan nämnas 6000kvm inv fasader i SAS Frösundavik.

När vi började att importera mer o mer gips så kom det flera tillverkare till oss för att se vad som hänt här uppe i norden. Vi fick flera gipsproducenter som kom och ville sälja till oss. Vi började med gipsputs och golvgips för gjutning av golv. Det vart ett dotterbolag som heter Gipsum. Bolaget växte kraftigt eftersom vi var först i Skandinavien. Jag hjälpte till att Starta upp i Norge o Finland.
På så sätt kom Pilkington till oss med en förfrågan om vi var intresserade av ett licensavtal med dom att utföra fiberbetongs arbeten. De skulle hjälpa oss att få arbeten. Vi var hos dem i England en vecka på kurs och fick licensen. Vi fick vara med att lämna anbud på Sadams Palats. Tyvärr var det för stort för oss men vi fick alla ritningar och jag försökte få mindre delar av arbetet där men det gick inte som tur var.

Något som jag har trott på är gipsgolv. Vi gjorde ett provgolv åt Skanska på Sveavägen ca 6000 kvm vad jag minns så var det väldigt lyckat. Jag har gjutit in golv-värme med 5 cm tjockt golvgips. På vår fabrik i Märsta göt vi ett provgolv för hög belastning för truckar även det såg bra ut. Enligt leverantören så är detta förfarandet vanlig i övriga Europa.

Den här skrivelsen är som jag har sett utvecklingen i stora drag och det finns säkert mycket att tillföra. Vad som är säkert är att vi utvecklat möjligheterna för stuckarbeten i moderna former, genom informationsmöten på Arkitekt-skolor, Arkitektkontor, riksantikvarien och Byggare.” 

– Georg Degerholm, Fd. ägare av Stuckbema AB